» Arbetsterapin

Följande är ett utdrag ur en längre intervju med Sveriges radios reporter Gunnar Olsson och Sätra Brunns intendent Nils-Johan Höglund som gjordes under sommaren 1984. Här kan du läsa mer om intervjun.

***

Reporter: Här gå vi nu in i arbetsterapin, och en sak som alltid slår en när man tittar på den här verksamheten, det är det här med vax, att man så att säga alltid bygger vax runt händer och armar, vad är det för vits med det?

Höglund: — Ja, det är en förvärmning inför kommande träning med hand-, fingerörelser, så att vaxet liksom lerinpackningarna ger en den värme som upplevs som mycket behaglig och som sedan gör patienterna mera tillgängliga för dem anpassade träningsrörelser som de får genomgå i grupper om 4-5.

Reporter: Om man stoppar händerna i 55-gradig luft så bränner man sig förfärligt, men det gör man inte här, varför?

— Nej, du skyddar händerna genom att tvätta dig ordentligt och skölja efter med sprit, då bränner inte denna 55-gradiga vaxlösning, utan ger bara behaglig värme.

Vaxbad2

Reporter: Får jag passa på att fråga här, hur känns det att stoppa händerna i 55-gradigt vax?

Brunnsgäst 1: Det känns skönt!

Reporter: Är det tillfälligt eller består den här sköna känslan?

— Ja jag tycker den fortsätter, hemma hela dagen och varmt och skönt.

Reporter: Vad gör du sedan, efter att du gjort den här behandlingen?

— Sedan går jag in till en terapeut, för händerna, mjukar upp och får någon motion, på något vis.

Reporter: Håller du på med någon arbetsterapi själv också?

— Nej, det gör jag inte i sommar. Förra året gjorde jag det, i år vilar jag händerna lite mera.

Reporter: Vad gjorde du förra sommaren?

— Jag höll på att väva.

Reporter: Med vävstol?

— Ja.

Reporter: Är du sugen på det igen?

— Ja, jag är sugen, men jag tänkte vila lite i sommar istället.

Reporter: Nu går vi in i ett litet rum bredvid här, där en hel grupp just har fått den här vaxbehandlingen. Och här ska man sitta och knåda saker, är det vaxet som ni knådar?

Brunnsgäst 2: Nähej.

Reporter: Vad är det för något då?

— Det är deg, påstår dem.

Reporter: Vanlig deg?

— Ja.

Reporter: Hur känns det här då?

— Ja det känns bra!

Reporter: Jobbigt?

— Nähej, än har det inte varit något jobbigt, om det inte blir, det vet man inte!

Reporter: Märker man någon skillnad på att göra ett sådant här knådande ganska ansträngande jobb för fingrarna, före och efter den här vaxbehandlingen?

— Hörrudu, man blir mjuk i fingrarna när man får vara i vax, så känner man sig len och behaglig.

Reporter: Genomuppvärmd?

— Jajamen!

Reporter: Hur länge håller du på såhär då och dega?

— Ja, jag vet inte. Hur länge ska vi hålla på? En halvtimme?

Reporter: Vad gör man sedan då, när man tränat en halvtimme?

Personal 1 (Monica Hernqvist): Ja, då kan man ju gå hem och vila händerna för då har man gjort sitt dagliga rörelseprogram.

Reporter: Då har man gjort sitt ()?

— Ja, just det.

Reporter: Då sätter man sig inte och väver eller målar eller något annat?

— Det kan man ju göra, men helst inte direkt efteråt då utan att man vilar en stund mellan, och då att man sitter med måleri och sådant korta stunder. Det är viktigt att ta paus.

Reporter: Från en grupp som Monica Hernqvist ledde nyss här med att knåda deg så har vi kommit till Gördis Zackne, du sitter här med sex patienter, och då handlar det om ledskydd. Vad innebär det?

Gördis: Ja, det är att jag vill förklara hur de kan skona sina leder, att inte belasta dem, och nu för närvarande går vi igenom dem här olika, de får presentera sig, sedan vill jag veta vilka mediciner dem har, sedan får vi diskutera om det är något speciellt dem har någon biverkning av.

Reporter: Går det att skydda sina leder?

— Det ska det väl kunna göra, tycker dem vet när de har smärta och då försöker de väl skona eller avlasta så mycket som möjligt.

Reporter: Det här kanske vore något för gemene man att tänka på lyfta rätt och bära rätt?

— Det tror jag, men det är nog arbetsrterapeuten bättre på än jag vet.

Reporter: Men här går ni igenom precis allting?

— Ja, vi försöker göra det.

***

Not: En introduktion och fler bilder från arbetsterapin finns i utställningen ”Att knådas eller dö” (2014).

***