Maskinhuset

Maskinhuset, historia och funktion

År 1886 började den då nykomne intendenten, professor S. E. Henschen, planera om- och tillbyggnad av badhusen. Ångmaskin och skorsten flyttades ut ur Glas' badhus och särskilt maskinhus byggdes vid sidan därav, varigenom avsevärda utrymmen vunnos, så att bad nu kunde serveras i 16 kar samtidigt. Därjämte upptogs en artesisk brunn, vars rör först neddrevos till 116 fots (32 m.) men sedermera ända till 130 fots (nära 40 m.) djup, där man träffade en kraftig källåder, som av egen kraft steg upp i dagytan.

På grund av vattnets starka järnhalt oxideras emellertid rören mycket snabbt, varför man använder särskilda, från England beställda rör av galvaniserat, 7 mm. tjockt gods utan skarver.

I januari 1888 grundlades byggnaden på pålar med hjälp av en inhyrd pålkran och vattentornet i maskinhuset blev klart samma år. Anläggningen innehåller i bottenplanet en imponerande och teknikhistoriskt intressant vedeldad värmepanna/ångpanna, en trappa upp finns en tank om nära 6 500 liters rymd för framställning av tallbarrsextrakt och två trappor upp finns två andra vattentankar om vardera 17 200 liters rymd för varmt och kallt vatten.

Via ledningar som syns än idag mellan byggnaderna försörjdes brunnens kringliggande badhus, (Glas-, Fribergers-, Henschens- och Björnströms badhus) med kall-, varmvatten och egentillverkat tallbarrsextrakt.

Källa: Utdrag ur Ruth Rosenius-Högmans bok Sätra Brunn genom tiderna.

Lyssna på berättelsen

Lyssna nedan på ett utdrag ur Brunnsmuseets ljudguide #24, om Maskinhusets historik.

Lyssna på berättelsen

Lyssna nedan på ett utdrag ur Brunnsmuseets ljudguide #25, om Maskinhusets arkitektur.

Tallbarrskokeriet

Tallriset hämtades i kraftig ungskog, där kvistarna var frodiga. Kvistarna hackades i längder om cirka en halv meter och lades i två stålnätskorgar, som rymde ungefär femhundra liter vardera.

Korgarna hissades sedan upp i maskinhusets torn och sänktes ned i en vattentank, rymmande fyra kubikmeter kokande vatten. så tillsattes två kilo soda, för att vattnet skulle bli mjukare oth urkokningen effektivare. Sedan blåstes ånga från ångpannan in i tanken för att hålla vattnet kokande hela dagarna.

Processen var mycket energikrävande och försök gjordes att sänka temperaturen till 90-95 grader C, men med dåligt resultat. Korgarna stod i tanken i två dygn och byttes växelvis, en varje dag. Avkoket gick sedan i ledningar direkt till badkaren och blandades där med kallt och varmt vatten till önskad styrka, varefter som där tappades, såg en flottörventil till att fylla på och hålla vattennivån i tanken konstant.

Tallbarrskokeriet upphörde i början av 1990-talet, dels på grund av rostskador i tanken, dels med hänsyn till den stora risken för brännskador med att släppa ut kokhett vatten i badkarsledningarna. Det ersattes med extrakt som köptes i dunkar, men det var inte populärt bland badgästerna.

Källa: Utdrag ur "Tallbarskokeriet" av Sven Erik Hedkvist, ingår i Sätra Brunn 300 år, Sätra Brunns vänförening 2001.