Arbetsterapin

Arbetsterapeut, till höger, tillverkar ortos (handstöd i plast) till reumatikerpatient. Året är 1979.

1970 togs Arbetsterapin i bruk. En nybyggnad på 600 kvadratmeter, som inrymde en avdelning för funktionell träningsbehandling och utprovning av tekniska hjälpmedel, samt en sektion för sysselsättningsterapi med målarverkstad, trä- och textilslöjd samt en stor vävsal. Detta blev en mönsteranläggning som Kerstin Sandberg och medarbetare skapade i samarbete med arkitekten Ove Hidemark. Ett centrum för utveckling av differentierade program för handikappade och en populär träffpunkt mellan de schemalagda behandlingarna. Arbetsterpin var uppdelad i en behandlings- och en sysselsättningenhet. Här arbetade under slutet av 1900-talet cirka tolv arbetsterapeuter, de flesta med specialutbildning för de olika programmen samt assistenter. På behandlingsenheten arbetade man främst med målinriktad funktionsträning, individuellt eller i grupp. Syftet var att förbättra rörelseförmåga, minne, koncentration, etc. och lära sig utnyttja dessa funktioner i vardagliga aktiviteter. Träningen anpassades utifrån individuella behov vilket bland annat innebar att träna in ett hjälpmedel eller ett nytt arbetssätt för att bättre klara sin hem- och arbetssituation.

Lyssna på historien

Detta ljudklipp är hämtat från en radiointervju från arbetsterapin 1984. Mer finns att läsa och höra i utställningen ”Historier från brunnen!” (2015).

Aina Wifalk på Sätra Brunn

Under några år jobbade Aina Wifalk på Sätra Brunn. Kerstin Larsson, mångårig medarbetare på brunnen berättar:
"Aina jobbade som kurator på Sätra brunn under några somrar i början på 1970-talet. Det fanns läkare från ortopedkliniken i Västerås som verkade här och troligen var det genom dessa kontakter som Aina fick möjlighet att arbeta på Sätra Brunn. Jag minns inte att Aina då använde några hjälpmedel för att kunna gå, men säkert fanns det tankar på någon form av "rollator" redan då."

Rullatorns uppfinnare

Aina Wifalk föddes 1928 och växte upp i Skåne Hon utbildade sig till sjuksköterska i Lund. Som 21-åring fick Aina polio vilket ledde till att hon hade svårigheter att gå. Aina kom till Västerås 1957 och arbetet som kurator, både på Centrallasarettets ortopediska kliniken och på Socialförvaltningen i Västerås.

1976 kunde Aina inte längre jobba på grund av sin sjukdom. När Aina fick värk i sin axlar och inte längre kunde gå med kryckor började hon fundera på någon form av gåstol med hjul. Efter utvecklingsarbete så kunde den första rollatorn tillverkas 1980. Aina tog aldrig något patent på sin uppfinning då hon tyckte att rollatorn skulle kunna användas av alla. Rollatorns uppfinnare har fått en gata vid lasarettet i Västerås uppkallad efter sig. En fin hyllning till en kvinna som med stark vilja skapade nytta för många människor.

Aina Wifalk avled 1983.