Transporter

Hur tog sig brunnsgäster till och från Sätra Brunn?

Brunnsgäster av allmogeklass kom ofta gåendes, medan de mer förnäma åkte i resvagn bakom en eller flera hästar.

I början av 1800-talet (1817) hade en ångbåt satts i trafik på Mälaren mellan Stockholm och Västerås. Från Västerås till Sätra Brunn var det häst och vagn som gällde. En resa på fem timmar.

På 1860-talet började järnvägens Norra stambanan byggas och sträckan Stockholm-Krylbo stod klar 1873. Då blev järnvägsstationen i Sala en naturlig punkt för transport till och från Brunnen. Sträckan mellan Sala och Sätra Brunn färdades med gästgivarskjuts.

”Skallerormen” inköptes för att transportera gäster. Det var en hög, gulmålad wurst med längsgående sittbänkar, klädda med röd schagg och skuggade av ett vitt tälttak med blå ornament på de nedhängande sidostyckena. Den drogs av två eller tre hästar.

1911 övertogs transporterna av traktens första automobil, inköpt av arrendatorn på Fängsbacken som vi denna tid hade skjutsskyldighet. En trecylindrig ”Dürkopp” modell 1906. Endast två sådana bilar lär ha funnits i Sverige.

Nu finns det buss, taxi och bilar som tar gäster till Sätra Brunn. Hästskjutsarna är alltför sällsynta!

Prärievagnen fick sitt smeknamn av den likhet som fanns med de vagnar vi kunnat se i berättelser från "Vilda västern". I detta fall var det en ombyggd gammal DKW (tysk bil) från 1950-talet som började rulla på brunnen i slutet av 1960-talet. Det var Arne Rahbek, mångkunnig tekniker boendes och med verkstad nära brunnen, som med sin klurighet och tekniska kunnande byggde om vagnen.

Prärievagnen transporterade gäster som själv hade svårt att gå från boendet på Skogsgården till olika behandlingar, exempelvis badhusen eller sjukgymnastiken. Även hjälp att ta sig till läkarbesök på Läkarstugan var möjligt. På flaket fanns två stycken sittsoffor ställda på längden. En uppgift gör gällande att om passagerarna var "lite tyngre" så kom sofforna nära hjulhusen och det kunde bli lite “varmt om baken” för dessa. Prärievagnen användes på brunnen för transporter en bit in på 80-talet.

Mannen på bilden är Kjell Eriksson. Han är från Ringvalla och jobbade på brunnen under 6 somrar, 1963-64 och 1967-70. Han var från början “soffmoppekille” men blev senare en av de som hanterade både prärievagnen och gästerna på ett utomordentligt sätt.

Bildgalleri

Bilder från transportverksamheten finns i samlingen ”Fordon”.